Trulsan har återigen växt och vägde nu c:a 3000 g. Det fanns bra med fostervatten och navelsträngsflödet var som beräknat i v.38. Ja, då är det bara hon kommer, sa doktorn. Så påsken får gå men vi får hålla tummarna på att hon kommer innan det annars blir det väl prat om åtgärder! Hon får inte bo in sig alldeles för mycket.
Varför alla dessa TUL kanske ni undrar! Jag har en kronisk sjukdom Ulcerös colit som innebär att man har en inflammerad tjocktarm. Detta kommer och går i så kallade skov. Det man är orolig för gällande bebisen är ju att jag t.ex. inte kan ge all näring som behövs för att den ska växa. Dels så äter jag medicin som inte ska påverka men de vill i alla fall hålla koll. Jag har inte slutat med medicinen då ett skov skulle påverka bebis mer än vad medicinen gör. Dessutom tar inte jag till mig järn så effektivt och då har jag fått Ferinject injektionerna. Mitt ferritin värde låg på 4 och efter hälften av injektionerna låg jag på 52 i värde. Ferritinvärdet är järndepåerna i kroppen och som påverkades fort av graviditeten för mig. Mitt järnvärde var bra hela tiden men inte depåerna. Bristen på järn påverkade bebisen tillväxt så efter järn tillförseln satt hon ordentlig fart.
Genom att jag inte väljer att sluta med medicinerna så får jag inte amma. Detta var inte särskilt svårt beslut eftersom jag tror Trulsan har ett större behov av mig hemma än att jag ska bli inlagd på lass. för att jag inte klarar mig utan medicinerna. Då de har försökt dra ner nedicinen tidigare och jag har blivit dålig på en gång.
Oftast så syns inte sjukdomen på mig men påverkar mig rätt så mycket. Jag är inte alltid på hugget, vanligt kan vara att man får anfall och måste springa på toaletten 700 hundra gånger, eller konstant trött, det är inte så himla roligt att resa då man kan få anfall eller att gå på kalas. Det är som att få magsjukan man blir helt urlakad. Jag äter laktosfritt. Jag äter 8 tabletter om dagen. Så jag lever med den varje dag ibland mer, ibland mindre. Stress påverkar också min mage starkt därav att jag kanske inte hänger med på allt för jag fixar det inte utan bara vill vara i fred. T.ex. när jag känner att vi har massa av grejor inplanerade och jag orkar inte men får dåligt samvete och mår ännu sämre så har jag lärt mig att säga nej. Därav att kanske D får kalasa för mig med ibland! Så även fast det inte syns så har jag sjukdomen närvarande hela tiden på ett eller annat sätt.
Oj det blev ett långt inlägg !!
Förresten ser ni att vi är nere på 9 dagar….
…
Jag börjar känna av i fogarna, blir lätt trött och får lite värk men det känns positivt då hon kanske påbörjat sin resa till oss. Imorgon ska vi på TUL och ev. lägga upp en plan.
